Medelhavet! 

Äntligen framme!!

2009-07-12

Lör. Sön.  4-5/7 Vi kommer iväg kl.10. Både danskarna och engelsmännen har revade storsegel när det bara blåser 4-5 m/sek. De stöttar med motor men hinner ändå inte med så jag måste också reva. Vi gör bara 4 knop så efter en stund tröttnar jag och frågar om de har något intresse av att komma fram.  Då gasar de så att farten ökar till 6 knop. Det blir 180 nm. på 30 timmar och längre har jag inte lust att hålla på. Varmt och skönt. Ända sedan Wien har jag försökt köpa en turkisk gästflagga, utan framgång. Jag vet att det blir böter om man kommer dit utan så det är bara att börja tillverka en.

Mitt i natten får jag se att storseglets halshorn har släppt från masten! Vilken tur att jag såg det i mörkret! Annars hade seglet gått sönder i mastliket. Bara att haka fast och hissa hårdare. På efternatten blir vi omringade av 6 st. häftiga åskväder men med hjälp av radarn lyckas jag kryssa emellan dessa så vi blir inte ens blöta. Kl. 11 blir vi jagade av ett nytt åskväder, det värsta jag har hört. Redan när det är 15 km. bort känns tryckvågorna från smällarna i kroppen. Kl. 15:30 förtöjer vi i Port Liman NV Bosporen. Vid ankomsten förstår jag varför Turkiet inte är medlemmar i EU. Här torterar de folk och sänder ut skriken ifrån dem via enorma högtalare i särskilda torn!  

Sill och potatis, ett par nubbar, sen somnar man gott . Kl. 23:30 bankar det på båten, dags för hamnavgift. Jag har inga Turkiska pengar men till sist godtar han Euro, 25 per båt för absolut ingenting! Vi har fyra stora fiskebåtar mellan oss och land!  

 

Mån. 6/7 Vi försöker växla pengar men här finns ingen bank. Vi puttrar sakta genom Bosporen i medström. Häftigt! Jag kör så sakta jag kan, det här får man nog bara uppleva en gång. Hus är insprängda i eller hänger på bergen. Däremellan finns gröna kullar och små fiskebyar som klänger sig fast för att inte ramla ner på fartygen som går förbi i en ständig ström. Jag tillverkade en flagga häromdagen, alla här har kopierat den… På broarna mellan öst och väst är trafiken enorm. Jag hade föreställt mig Istanbul som en trång stinkande stad. Det är den inte! Den är fantastiskt grön och ser inte ut som en storstad även om jag förstår att det finns sämre delar än det vi ser. Folk badar överallt så man måste väja för dem. Vid infarten till färjehamnen är det så trångt att jag lätt kunde ha blivit påkörd av 6 färjor inom 2 minuter!!! Allt gick bra. Väl ute på Marmarasjön ska det seglas förstås. Det går sakta i den lätta vinden så jag fixar så att duschen på akterdäck fungerar. När det är klart smäller det till i masten och ner kommer förseglet!! Skothaken måste ha gått upp av någon oförklarlig anledning. Man ska inte ha sådana utan använda riktiga schackel. Jag har ett spinnackerfall så det är bara att hissa igen men jag måste upp och hämta det ordinarie fallet så småningom. Jag måste nog banta några kilo till innan nå`n vill dra upp mig. Ankrar för kvällen i en vik på södra sidan av ön Heibeliada strax SO Istanbul. Vi tror att det är ett fängelse vi ser ovanför oss.      

 

Tis. 7/7 Idag fyller Peter 71 år. Jag har ingen present åt honom men lovar att kölhala honom gratis. Vi seglar 2 ½ timme i svag vind som upphör helt. Jag badar på 1200m.djup, det känns lite häftigt. Jag startar motorn och puttrar vidare innan ny vind kommer. Tyvärr är det så mycket soldis så jag kan bara skymta de höga bergen som omger sjön. Vi går till Armutlu i södra delen av sjön och ankrar men det börjar blåsa 10-12 m/sek så det gungar rejält. Hoppas att det lugnar sig i kväll annars blir det en tuff natt. Jag ger Peter min sista flaska Gin och en flaska Tonic i present.

 

Ons. 8/7 Det börjar bli dåligt med föda ombord. Jag skulle behöva färskvaror. Jag har fått kasta allt sådant eftersom kylen är trasig. Men vi har beslutat att försöka klara oss från att klarera in i Turkiet eftersom det är dyrt och ibland tar 2 dagar. Sedan skall man klarera ut igen för att klarera in i Grekland. Vi fuskar oss fram genom att ankra och om 3 dagar skall vi vara framme. Så till dess, ingen shopping. Jag ser de första delfinerna. Jag förstår varför det inte finns så många kvar när jag ser vad som flyter omkring här. Tittar jag ett varv runt båten kan jag alltid se minst en flaska eller annan plastbit. Vi möter ett stort plåtskåp som flyter omkring. Ankrar utanför Cayagzi.

 

Tor. 9/7 Ingen vettig seglingsvind idag heller. Seglar ändå ett par timmar, resten motorgång. Vi ankrar utanför Kemer. 20 min senare blåser det 15 m/sek så vi draggar. Fort upp med ankarna, det är nära en stenmur. Ankrar om på ett annat ställe med en lina från aktern till land. När det är klart lägger sig vinden till mera normal styrka igen…

 

Fre. 10/7 ÄNTLIGEN! Lite vettig segling. 7-8 m/sek och halvvind en timme, varefter det blir läns och upp till 15m/sek. Toppfart 9,2 knop. Det är bra, vi måste klara 45 nm idag. Vi skall ut i Medelhavet via en likadan öppning som Bosporen som kallas Dardanellerna. Det är mycket trafik. Det är också mycket medström så vi klarar det lätt. Vi ankrar nedanför Englandsmonumentet precis före Medelhavet.

 

Lör. 11/7 Iväg tidigt. Vi skall till Lemnos i Grekland i dag. Margitha kommer dit tidigt på måndag morgon så det är lugnast att vara på plats då. I början går det stadigt över 9 knop tack vare medströmmen och 10 m/sek. på styrbords låring. Vågorna är besvärliga i strömmen så det gäller att hålla sig kvar ombord. Passar på att tvätta lite kläder. Det går perfekt i en hink på däck. Vågorna gör att vattnet rör sig i hinken och efter 3-4 timmar är det bara att skölja några gånger. Vinden och sjön lägger sig så småningom så det får bli motorgång de sista timmarna. Det skall bli dåligt väder och ett jättemoln jagar oss. Vi kommer till hamnen i Myrina på kvällen. Vi går på krogen och äter. Det är första gången på en vecka med fast mark under fötterna.

 

Sön 12/7 Byter olja i motorn. Den har gått 270 timmar sedan den 27:e maj! Fixar en massa annat som skall bli gjort under måndagen. Jollen och kylen skall lagas, diesel skall fyllas på och taxi kl. 05:30 till flygplatsen! När vi kom hit såg jag en skuta som jag tyckte att jag kände igen. Det är Elida som de flesta av oss har hört religiösa sånger från. Den är såld till England och heter nu Next Wave. Den används i liknanade verksamhet som tidigare.