Dagbok 2008

Grundkänning och motorstopp...

2008-11-08

Vaknar i kanonväder. Så småningom stiger temperaturen så pass att plagg efter plagg åker av. Vi strippar dock inte, dels på grund av den myckna trafiken och så varmt blir det inte. Massor av pråmar, både möten och omkörningar. Vi försöker konsekvent hålla innersväng på så grunt vatten som möjligt. Dels är det närmast men också mycket mindre ström. Känns också behagligare att vara ur vägen för sladdande pråmar. De kommer nästan farande på tvären i ytterkurva där det är som mest strömt.

Rätt som det är grundar det upp så fort att Reidar inte hinner svänga ut utan det blir några små bottenstuds. Inget allvarligt dock, det verkar vara grovt grus så vi fastnar inte. Vi kör vidare men en stund senare tvärstannar motorn! Vi är då på lat. 51,78,02N och long. 6,51,34. Kvickt fram i fören och i med ankaret som inte får fäste utan vi driver, baklänges!! Kommer omgående till ett färjeläge där vi inte får ligga i vägen. Ingen risk, vi draggar förbi med god fart. Jag ropar via VHF och försöker varna pråmarna omkring. Försöker också lokalisera felet. Min första tanke är skit i bränslet. Det ser dock helt rent och fint ut i filtren så jag tittar på bränslemätaren. Den visar i stort sett tomt!!! Det måste ha gått åt mycket mera diesel än normalt tack vare kraftigt gaspådrag i motströmmen. Klantigt att inte  ha kollat oftare. Öppnar kranen till övre tanken och tappar över. Det är lite lätt stressande att försöka lufta motorn i rätt ordning. Det är väl kanske 90 grader varmt i motorrummet, det skramlar enormt i skrovet från ankarkättingen, och jag vet att vi driver med rodret först. Kollar med Reidar vad som händer där uppe. Hivar i även akterankaret men inget fäster. Nya luftningsförsök men motorn vill inte. När vi drivit nästan exakt en kilometer, över till motsatta stranden, får bogankaret fäste och vi stannar. När vi är som närmast har vi 5-6 meter till land! Pos: lat 51,86,27N long. 6,50,823 E. Akterankaret ligger mitt i floden och ankarolinan fladdrar i luften så Reidar vill ha en kniv. Han är rädd att någon pråm ska köra på linan eftersom vi i så fall slungas in i sidan på den. Nu när vi ligger någorlunda stilla går det lättare att lufta så motorn hoppar snart igång. Jubel ombord!! Nu gäller det att få upp båda ankarna utan strul vilket lyckas bra. Vi fortsätter till Hitdorf där vi tar tidig kväll och en stor whisky för att lugna nerverna. Inga faciliteter öppna men 12 Euro kostar det att knyta fast. Går sedan och handlar innan det blir krogen för middag.