Hej!
Jag var bilhandlare de sista 35 åren i ekorrhjulet och startade ett eget företag 1983. Det sysselsätter idag 12 personer. Det har gått åt många lördagar och söndagar och ännu flera sena kvällar för att få det att fungera. Därför tycker jag att jag nu 2008 har gjort mina arbetstimmar som slav. Jag har turen att ha en son som tagit över verksamheten. Han verkar ha förstånd nog att inte bosätta sig på företaget utan ägnar en del tid åt hustru och sina 2 barn. Dessutom sköter han företaget bra, blev utsedd till Sveriges bästa Nissanåterförsäljare 2009!
Jag har också en dotter som är mor till 4 barn. Hon har pluggat färdigt till psykolog så nu törs man väl inte åka hem. Det finns ju risk att bli inlåst på obestämd tid...
Jag har gillat utmaningar och varit tävlingsmänniska så länge jag kan minnas. Jag har tävlat med det mesta på fyra hjul med hyfsade framgångar och även kappseglat en del. Prissamlingen förvaras numera i bilhallen eftersom den tar en del plats...
Är det nyfikenhet , utmaningen eller något annat som gör att jag ger mig på det här äventyrandet? Jag har nog inte själv svaret på den frågan, får väl fråga psykologen, men jag tycker det är dumt att sitta på "hemmet" en dag och ångra det man inte gjort! Ingen vill väl dö nyfiken...
När jag är hemma är jag sambo med Margitha som är i den tråkiga åldern mellan barnbidrag och pension och därmed måste försörja oss båda. Det innebär tyvärr att hon måste vara hemma och kan bara vara båtsambo ibland.
Jag hoppas på att få sällskap av såväl henne som vänner och bekanta under resans gång.
Jag är nu inne på min femtonde båt efter att ha seglat i snart 40 år. Jag har ägt det mesta, från flera Folkbåtar till en 35-fots katamaran. Jag tror att jag nu har hittat en lämplig kompromiss i en H-R 36. Den är lik mig eftersom den är väldigt vacker och inte har så bråttom. Vi har också ett gemensamt intresse, vi vill hålla oss flytande! Den fina sommaren 2010 gjorde att suget efter segling hemma blev övermäktigt. Därför blev även en gammal Maxi 77:a min. Det är lite kul att komma tillbaka 30 år i tiden och navigera med bara sjökort och kompass, även om det är besvärligt.
Jag har under åren seglat mer än 60,000 nm. och har skaffat mig VHF-certifikat, kustskeppare, skeppare VIII-examen samt ett oceanmasterbevis. Jag har också kanalintyg och mekanikerintyg m.m.
Jag tror att jag är mera tekniskt kunnig än genomsnittet och brukar kunna hitta egna lösningar på problem. De olösliga tar bara lite längre tid. Det blir lätt så när man tävlat med för liten budget och aldrig velat ge sig...
Maxin är nu såld till mitt äldsta barnbarn och Hallberg-Rassyn är också såld! I stället har jag införskaffat en X332 Sport som är motsatsen till de andra. Som att komma från hotell till tält, men den seglar riktigt bra. Här bär man inte ombord några tunga saker, båten väger bara 40% av Rassyn men har lika mycket segel. Det passar väl bra för en gammal gubbe att försöka göra jobbet som egentligen kräver 4-5 ungdomar! Den är nu utbytt mot min 18:e båt och det blev en Bavaria 32 med gubbsegel. Dvs. självslående fock och rullstor. Små segel men blåser det 7-8 m/sek funkar det riktigt bra.Nu är även den såld och det är tveksamt om det blir någon mera båt, kroppen vill inte mera även om huvudet fortfarande vill. Jag har skaffat husbil vilken är enkel att förtöja, inga tampar utan bara ett handtag att dra i!
Jag kan nås via mail: sy.nikoline@gmail.com Mobilnr 0046705231488. Skype finns, så nu kan vi ringa hur mycket som helst helt gratis via nätet. Min adress: sven.erik.andersson [counter]